Måndag morgon 19/5.Vaknar runt 10:00 och känner att jag inte orkar gå upp. Ser jag fått meddelande av en vän och hon frågar om jag inte hört vad som hänt. Jag snabbar mig in på dt.se och hinner se något om en trafikolycka men tänker inte så mkt mer på det. Sen tar de ca 1 sek så ringer vår vän och säger att du vart med om en olycka. Jag tror inte det är sant.. Jag förstår då att olyckan jag såg på dt handlade om dig..Hela jag skakar där jag sitter nyvaken själv i sängen. Först tänkte jag ringa dig, men valde att ringa Carro. Vi båda börjar gråta och jag känner hjälplösheten komma. Jag kan inte göra något. Bara vänta på besked vad som händer. . Jag ringer runt till våra närmaste vänner och berättar vad som hänt. Först får vi höra att läget är kritiskt och sen ganska stabilt.. Jag pratar med Linn och vi båda lungnar ner oss och tror de ska gå bra. Vi lägger på och jag försöker värma mat att äta. Ca 1 min efter vi lagt på luren ringer Linn igen och jag tänker nu är de slut. Linn skriker i telefon att du inte klarade dig. Jag blev helt chockad! Grinade och skrek. Trodde inte det var sant. Kände hur knäna vek sig och jag visste inte vad jag skulle ta mig till.Testade ringa Carro, inget svar. Ringde din bror och fick då bekräftat att det var sant det jag hade hört. Där rasade livet samman. Jag visste inte vad jag skulle göra, kunde inte ta in det att det var sant. Och känns fortfarande inte som att det är sant. Det kommer aldrig bli sig likt. Hur ska jag/vi kunna vara utan världens bästa finaste person?! Livet är orättvist! Jag skriver mer senare eller en annan dag, det gör för ont :'(. ♥♥♥♥
Emelie underbara du. Det tog tio år för mig att åka och träffa er. Glad att jag gjorde det. Då han jag få träffa Markus en gång till. Han var lika fantastisk då som han var när vi var yngre. Inget någon kommer säga kommer få dig att må bättre. Men jag tänker på er och dig och hoppas ni tillsammans kan klara av detta <3
